Sen började problemen hopa sig.

JP hade hookat upp med Johanna Andersson som i sällskap med lillebror, var i Oslo på en liten semester. Eftersom vi inte hade lyckats få tag på hyresvärden ännu, den beryktade Tor-Geir, så begav sig Johanna och JP till lägenheten för att kolla om han var där. Åtta våningar senare och x antal svettdroppar (hissen var ur funktion) kunde de konstatera att ingen var hemma hos Tor-Gay (vilket är hans nya smeknamn). På nervägen upptäckte Johanna att dörren till vår lägenhet var öppen så hon gick in. Där var det jätteskitigt, möbler saknades och disk stod framme, precis som om någon hade bott där.

Rabalder bröt ut. Vi hade ingenstans att bo och tog kontakt med Belinda som erbjöd sig att inkvartera oss. Sedan fick vi efter mycket möda och besvär till slut tag på den nya hyresvärden som inte hade en aning om vem vi var eller att vi skulle komma, än mindre att vi redan betalat hyra och deposition.

Igår var vi då förbi lägenheten igen för att träffa Kurt, som den nya stjärnan heter. Han berättar då att ingen sett eller hört nåt från Tor-Geir sen julafton då han tydligen blev hämtad av polisen. Kanske för förskingring, men vi återkommer om den saken.

Kurt var hur som helst väldigt hjälpsam och lovade fixa möbler och hjälpa oss att bära, så nu är vi på väg dit igen och förhoppningsvis får vi flytta in ikväll beroende på om han får någon att byta lås idag. Känns inte så kul att en nyckel troligtvis är på vift...