Holland is in town.

Igårkväll kom vår holländska vän Anne till Oslo. Vi har inte träffat henne sen i juni i Sydney så det var ett kärt återseende! Idag blir det shopping på Karl Johan och sen ikväll ska vi ta revansch på Popquizzet!

På återhörande.

Instruktioner för hur man på längsta möjliga tid bygger ihop en IKEA-garderob.

Stirrar döden i vitögat.

Vi har nu kommit underfund med vad norrmännen ägnar sina oljepengar åt under vinterhalvåret. Istället för att sanda och ploga gator och trottoarer så hyr de in höga skylifts och skickar upp en tomte för att knacka ner lite istappar medan en annan tomte står på marken och dirigerar om gångtrafikanterna till andra sidan.

Idag lyckades vi dock gå på den enda gatan i staden där de glömt knacka ner is. Vi gick på en smal gågata och mötte två killar så vi var tvungna att krypa in lite under markiserna på uteserveringen bredvid oss. Det var förmodligen vår räddning. Sen hörde vi något som lät som ett pistolskott och jag trodde vi fick hela markisgrejen i skallen, men när vi tittade upp (ner) såg vi att en stor isklump hade krossats vid våra fötter. Killarna bredvid oss såg lika förvånade ut. Från och med nu kommer vi börja gå mitt på gatan, spårvagnar och hetsiga bilförare till trots...

Helgen som kom och gick.

Älska IKEA

No sweat.

Imorse vid halvniosnåret, var jag och Eva på väg ut på vår "sedvanliga" morgonpromenad. På väg nerför de neverending trapporna så tyckte jag det luktade ovanligt illa. Det var uteslutet att någon av oss skulle ha hunnit svettas så mycket redan så lukten måste ha kommit från nån annanstans. När vi var på väg nerför sista trappan utbrister jag "FAN, VAD DET LUKTAR SVETT HÄR!!!" I samma ögonblick jag avslutat sista stavelsen hör jag hur Eva säger hej till nån under trappen. Där ligger en uteliggare. Wtf liksom? Jag hälsar jag också för säkerhets skull.

Vi funderade på om vi skulle ringa polisen eller bjuda in honom på en dusch. Vi gjorde ingetdera... stanken var kvar i eftermiddag men karln var borta.

Och så var det det där med jobb...

Vi har lämnat ut CV:n som galningar i veckan. Eva är stjärnan, hon ska provjobba på ett café imorrn och igår var hon också iväg och provjobbade på ett fik som ligger på vår gata.

Kaffeglasset heter det och vi ska aldrig gå dit igen. Under tiden Eva var och jobbade var jag och JP i lägenheten och dolade på. Ett sms kom från Eva: Jag vill inte vara här, kom och rädda mig. Det visade sig att de som ägde stället hade ställt vår vän i kassan och gått och ätit själv, utan att ge henne nån upplärning eller någonting. Sen pratade dom som man gör i Tibet också...

En djärv räddningsplan började ta form på Osterhaus Gate 7B. Det slutade med att jag rusade in på Kaffeglasset med andan i halsen och berättade upprivet för Eva att Jenny börjat kräkas blod och att Belinda är på väg att skjutsa henne till sjukhuset och att hon måste följa med!

Vi sprang hemåt och käkade havregrynsgröt och skrattade åt hela soppan. Sen spenderade vi resten av dagen med att dricka te och spana på söta killar...

Sagan om the motherbeast of microwaves.

Finn.no är en finfin sida där folk skänker bort sina ägodelar, alltifrån hundvalpar till slalomskidor. Vi var rätt nöjda som hade hittat en mikrovågsugn på nätt promenadavstånd (3 km). Vi rustade oss med två blåa IKEA-kassar att bära hem den i och begav oss iväg.

Efter lite trubbel att hitta hamnade vi till sist på rätt adress. Väl där tornade en oroväckande stor maskin upp sig i hallen. Var det en diskmaskin? Var det en frysbox? Nej, det var urmodern till dagens mikrovågsugn. Den här veteranen såg förmodligen dagens ljus någon gång på 80-talet.

På stående kant lyckades vi just så pass trycka ner fanskapet i påsarna och började en vinglig färd ner mot vägen. Under en av våra många pauser på väg ner mot spårvagnsstoppet började vi moget överväga om det var värt att släpa hem mikron. Vi hade glömt våra trikkort så vi skulle vara tvungna att gå de tre kilometerna. Dessutom skulle den förmodligen inte ens rymmas på vår diskbänk och om den nu gjorde det så skulle den vara en skamfläck i vårt fräscha kök.

När vi stod där och funderade så kom två turkar förbi och frågade om vi ville ha bärhjälp. Vi deklarerade att vi skulle ta skiten till ett soprum tvärs över gatan. Garbage? Frågade den ene på bruten engelska. Yes, but we want to keep the bags, skyndade sig Eva att flika in.

Den ene turken tog mikron i famnen och bar iväg den. De trodde att vi skulle stanna kvar och bjuda in dem på te men vi skyndade oss hem. Utan mikro men förhoppningsvis med alla leder i funktion imorgon istället...

Ett rop på hjälp.

KAN. NÅGON. LAGA. HISSEN??????

Bilder från läggan.

Ord som vi lärt oss på en vecka i Norgeland.

Att bärs betyder skit. Ett kvarter är en kvart. Och ett kvartal är ett kvarter. Sölv (med ett sånt där konstigt O som vi inte vet hur man gör) betyder silver. Man ska inte säga till någon mamma att hon har en söt tös, för det betyder prostituerad... Yra blir vi av sjuvåningsspiraltrappan i vårt hus, men vi undviker att säga "yr" för det betyder kåt.

Det finns inget som heter guleböj, brusefåtölj eller tuttekasse.

Akkurat är tydligen norrmännens egna favoritord men vi har då fan ingen aning om vad det betyder...

Rydde betyder städa, det lärde vi oss av herr Kamprad på IKEA. Takk for att du rydder etter deg!

Premiärfest och tacobjudning.

Först undrar vi bara varför norrmännen inte plogar gator och trottoarer? Inte ens sand kan dom kosta på sig, konstigt när dom har så mycket oljepengar. Nu har vi gått runt på gatorna i fem dar med livet som insats, broddar nästa!

Igår lekte vi Martin Timell och gick bananas med vår nyinköpta skruvdragare från IKEA. Hyllor, tavlor och lampor åkte upp och nu har vi det så mysigt i lägenheten att vi knappt vill lämna den, bilder kommer!

Framåt kväll'n skulle vi inviga lägenheten så smått med en improviserad fest. Tove, Anna, Belinda och Angelica kom förbi. Vi drack lite vin och dansade till Maskinen. Sen styrdes utgång på hela tre olika ställen. Först två dåliga ställen, innan Eva slog näven i bordet och sa "Jag ska på Yatzi". Sagt och gjort, taxi beställdes och vi fick en galen taxichaufför som crankade Michael Jackson i 130 db.

Efter att ha dansat oss less styrde vi kosan hemåt, först ett stopp på 7eleven så Eva skulle få sin bakismjölk.

Ikväll har Angelica och Belinda varit här och käkat tacogratäng. Kommer bli nya söndagsmiddagen, helt klart!

Imorrn ska vi ta tag i jobbsökandet kanske. Först ska det hinnas med en till sväng på IKEA och så ska Jenny ner till Aker Brygge för att fixa bankdosa...

Heja Kamprad!

I torsdags kväll fick vi då äntligen flytta in på Osterhaus Gate 7B i en riktigt fräsch tvåa, fem minuter från Karl Johan. Ett minus är dock att hissen är trasig, och vi bor på sjunde våningen. Detta känns idag när vi har varit och bunkrat på IKEA två dar i rad, samt släpat upp allt vårt bagage för sju trappor. Träningsvärk utan dess like!

Vi köpte lite tavlor och hyllor igår, samt vad vi trodde var en borrmaskin... när vi kom hem visade det sig dock vara en skruvdragare, så nu ska vi gå till vår granne Ryssen och lämna tillbaka hans dammsugare, samt fråga om han möjligen har en liten borrmaskin i sin ägo.

Ikväll kommer Tove, Julia och deras Ume-tjejer hit! Mys!

Sen började problemen hopa sig.

JP hade hookat upp med Johanna Andersson som i sällskap med lillebror, var i Oslo på en liten semester. Eftersom vi inte hade lyckats få tag på hyresvärden ännu, den beryktade Tor-Geir, så begav sig Johanna och JP till lägenheten för att kolla om han var där. Åtta våningar senare och x antal svettdroppar (hissen var ur funktion) kunde de konstatera att ingen var hemma hos Tor-Gay (vilket är hans nya smeknamn). På nervägen upptäckte Johanna att dörren till vår lägenhet var öppen så hon gick in. Där var det jätteskitigt, möbler saknades och disk stod framme, precis som om någon hade bott där.

Rabalder bröt ut. Vi hade ingenstans att bo och tog kontakt med Belinda som erbjöd sig att inkvartera oss. Sedan fick vi efter mycket möda och besvär till slut tag på den nya hyresvärden som inte hade en aning om vem vi var eller att vi skulle komma, än mindre att vi redan betalat hyra och deposition.

Igår var vi då förbi lägenheten igen för att träffa Kurt, som den nya stjärnan heter. Han berättar då att ingen sett eller hört nåt från Tor-Geir sen julafton då han tydligen blev hämtad av polisen. Kanske för förskingring, men vi återkommer om den saken.

Kurt var hur som helst väldigt hjälpsam och lovade fixa möbler och hjälpa oss att bära, så nu är vi på väg dit igen och förhoppningsvis får vi flytta in ikväll beroende på om han får någon att byta lås idag. Känns inte så kul att en nyckel troligtvis är på vift...

20 timmar tåg.

I måndags packade jag och Eva ihop ca 55 kg var och styrde kosan mot Bastuträsk. Där väntade en nätt tågresa till Stockholm. Turligt nog hade vi bokat en egen kupé och det var just så pass att vi rymdes där med vårt pick och pack. Tyckte att jag var en väldigt världsvan packare som bara hade en rullväska och en stor ryggsäck, medan Eva hade två rullväskor. Om sanningen ska fram hade jag spänt fast hälften av min packning utanpå ryggsäcken, däribland en yogamatta och mitt vakuumförpackade täcke+kudde. På vägen in fastnade jag med yogamattan i dörren och fick panik. Till slut lyckades jag vika den på snedden och hittade vår kupé. Men där tog det stopp igen, det stenhårda vakuumpackade täcket som jag hade på ryggen var för brett och jag stod förgäves och försökte ta mig in genom dörröppningen medan Eva dog av skratt längre ner i korridoren.

Förutom att det gick hål på vakuumpåsen så den svällde upp, gick resten av resan enligt planerna och vi anlände i Oslo vid tre-tiden på tisdagen för att möta upp JP som hade flygit ner.